söndag, maj 14, 2006

En boråsare i Stockholm (1)

När jag för några år sen jobbade en sommar på Sveriges Radio myntades uttrycket att sommaren vilar på fyra B:n: brudar, bönder, blattar och bögar.

Bakom det skenbart diskriminerande uttrycket ligger en trist verklighet. Resten av året fylls nämligen sändningarna av gubbarna. Men när maktmännen tar semester får kvinnor och minoriteter plats framför mikrofonerna. Sedan kommer Pridefestivalen. Och bönder har ju ofta något att klaga på. Regnar det inte för lite så regnar det för mycket.

Apropå regn så kom jag att tänka på det uttrycket i somras när jag satt på en bar här i Stockholm med andra boråsare i exil. Vi var där för att se på Elfsborg. Tidigare har jag och mina kamrater gömt oss i hörnen på sunkiga sportbarer när det vankats fotboll. En liten hukande skara som aldrig fått se sitt lag om det samtidigt skulle råka spelas en Hammarbymatch. Fyra boråsare köper inte lika många öl som fyrtio bajare. Det förstår man. Boråsarna åker ut.

Nu var det fullt på puben. Alla var boråsare. Till och med en kändis jag hört kalla sig göteborgare offentligt satt där. En av gubbarna såg sig omkring i lokalen med stora ögon. Sedan vände han sig till mig:

- Det känns nästan som om vi var på ett bögställe. Fast för boråsare. Ett ställe där vi kan vara oss själva. Eller vad säger du Olle, du som bott länge i Stockholm?

Jag vill inte bagatellisera homosexuellas utsatthet, men när han sa det kände jag precis samma sak.

Den här sommaren blev det lättare att komma ut som boråsare. Sommaren fick ett femte "B". Vi fick plats.

Under de år jag levt utanför Borås, i Stockholm, Göteborg, Sundsvall, Växjö och sen Stockholm igen, har jag stött på många märkliga uppfattningar om min hemstad. De flesta vet inte ens var den ligger.

I Göteborg skrattar fôlk. I Stockholm tror de att det är Göteborg (det är förresten den enda stad stockholmare känner till utom sin egen), i Sundsvall kan de inte uttala namnet (de vill inte veta av att städerna är lika stora) och i Växjö, en håla knappt större än Fristad, har man både biskop och SVT.
Som boråsare i Borås kan du låtsas vara kung. Men lämnar du 033 får du räkna med att bli ignorerad eller skrattad åt. Folk från betydligt mindre hålor ser ner på dig, om de ser på dig alls. Och jag undrar om det inte är Borås eget fel.

Den som böjer sitt huvud och duckar, som hukar i hörnen och vägrar ta plats får inte heller någon plats. Utrymme minskar samtidigt som han eller hon anpassar sig till det allt mindre svängrummet.

Städer och människor är likadana. Vi skapar en bild av oss själva. Eller så gör andra det. Sedan anpassar vi oss till den bilden. Vi böjer huvudet och stirrar inte utanför den lilla yta vi upptar. I många år uppträdde jag som om jag var den ende boråsaren i stan. När jag träffade en jämlike teg vi om saken som en familjeskandal.

Men bilder kan förändras. Jag ska inte säga att jag inte trivdes som outsider, men det är skönare att gå med huvudet högt. Du ser längre.

Olle Svalander

Publicerad: 2007-02-15 02:40

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home