Leve VG

Idag hyllar jag Den Virituelle Guliganen. I tio år har VG varit en av de mest underhållande och seriösa debattsidorna i fotbollsverige. I Borås och Elfsborgskretsar har den under perioder utgjort en maktfaktor.
Sidan skapades för exakt tio år sedan av Lars Alexandersson och var då den enda fungerande Elfsborgssidan på internet. Under många år var den mer officiell än klubbens egen sida som kom långt senare, och som inte förrän de senaste åren har hunnit ikapp vad gäller nyhetsflöde och informationsvärde. Det är talande att Elfsborgs informatörer själva skrev på VG, liksom en tid deras tränare.
För en tid sedan bytte den namn till Vi Gule, men den kallas allmänt för VG.
För Elfsborgare och Boråsare är VG ett begrepp. Det som skrivs på VG hamnar i folks medvetande. Under några år var det som skrevs på VG viktigare än det som skrevs i Borås Tidning. Med sin kombination av initierade, sansade och passionerade skribenter var VG i många år nyhetsledande på Elfsborgsnyheter. Mer än en gång har sportchefer och krönikörer på lokala, regional och riksspridda medier hämtat både nyheter och formuleringar från VG.
VGs framgång beror på flera saker. Dels kom VG när Internet var relativt nytt.samtidigt var Elfsborg nya i Allsvenskan och behovet av ett forum var stort. Men den största orsaken är att endast skribenter registrerade under sitt rätta namn får skriva. Det ledde till att läsarna slapp den tsunami av personangrepp och skräp som fyller andra forum.
Fler orsaker är att formen är enkel, ämnet är snävt (endast Elfsborg får diskuteras) och skribenterna är många. Därför har inläggen varit många, och för ett stort antal Boråsare har VG varit som ett gift. Jag vet många som ägnat minst 30% av sin arbetstid de senaste decenniet åt VG.
Tänk så mycket dumt de låtit bli att göra under de åren!
Själv skrev jag där under många år. Jag försökte göra slut flera gånger men jag trillade dit igen. Efter vissa inlägg fick jag sportchefen på BT i luren, andra gånger var det Elfsborgs ordförande som hörde av sig. Jag fick till och med en stalker som fyllde min mejlbox efter varje inlägg. För några år sen gjorde jag upp med forumdjävulen en gång för alla. Jag sade upp mitt konto. Men jag minns fortfarande koden: dlm******* Den kunde jag rabbla i sömnen och på fyllan, i ilska och eufori.
Det sista vet jag inte säkert, förresten. Eufori är en helt ny känsla för Elfsborgare.
Som alla forum har VG genomgått förändringar under åren. Denna jubileumsdag ska jag inte recensera sidan, men det är nog inte fel konstatera att framgång på fotbollsplanen sällan skapar litterära mästerverk på det sätt som motgångar gör.
För att på något sätt förklara vilken kreativit kraft som VG och andra forum kan skapa kan jag bara säga följande: när jag slutade skriva på VG tog det inte lång tid innan jag började på ett nytt internetprojekt. Där fick jag utlopp för allt jag lärt mig på VG.
Projektet hette Konsten att förlora. Resten är, som man säger, litteraturhistoria.

Grattis VG !