dag i duggregn

På vägen hem från Grimsta IP satt jag bredvid L-O Mattsson i tunnelbanan. Han hade en ganska fräck signal på sin mobiltelefon.
– Hej Reine, sa han när han svarade.
Jag åkte tillsammans med Martin Röshammar och Jonas från Halvtid. Ett fotbollsmagasin som tyvärr inte kommit ut i mer än ett ex. Jag träffade dem i just halvtid och sedan hängde vi.

Brommapojkarna var en besvikelse. Hade åkt till Grimsta för att få se lite Allsvenskt jubel, men det blev bara duggregn och kvaldepp. BP verkade inte tända, trots att en Allsvensk plats stod på spel. L-O Mattsson sa i telefon till Reine att BP var ett bollspelande lag. Hade de gjort mål på sitt stoplskott i första halvleken hade de nog grejat det.

Själv stod jag i korvkön då, men nog hade 1-0 där gett matchen ett annat ansikte. Nu malde Trelleborg ner BP. Efter ett noll kunde de dra sig tillbaka, kontrollera matchen och kontra. BPs enda recept var att slå inlägg mot straffpunkten, det funkade inte. Spelet gladde inte publiken. Den satte istället sitt hopp till Assyriska, men när Örebro gjorde 2-1 i slutet av andra halvlek så dog stämningen på Grimsta och speakern slutade varna folk för att göra en pitch invasion.

Själva korvorganisationen runt matchen var förresten förnämlig på Grimsta som påminner mig om Hjällbovallen. Gunnilse och BP påminner oxå om varandra. Båda klubbarna har tagit fram talanger genom sin stora ungdomsverksamhet. I AIK spelar BPs senaste, i Hammarby spelar Gunnilses Aubynn. Bara som exempel.

Det var fullt på läktarna. Publikrekord. Det blir ett härligt sound på klacken när två tredjedelar består av 10-åringar. "Där fick du, din bajskorv" sa en kille bakom mig när en Trelleborgare blev avvinkad för offside.

Bajskorv är en underskattad förolämpning. Jämfört med "hora" och "fitta" och sånt som "vuxna" klackar skriker är det överlägset.

Martin och jag undrade om BP var tagna av stundens allvar.
– Hur går det till när stundens allvar tar en spelare, sa jag
– "Vi blev våldtagana av stundens allvar" BPs spelare om matchen, sa Martin.
– Våldtagna av stundens allvar, sa jag. Det låter som något Simon Bank skulle skriva.
Vi gick av tvärbanan, förbi pizzerian och upp längs Siljansvägen. Det duggregnade.
– Det bor många sportjournalister i Årsta, sa Martin.
– Ja, sa jag. Själv är jag ju nästan två sportjournlister.

Martin sa att han skulle ha en lugn kväll med familjen. Han hoppades att IFK skulle ta silver.