Bruno K.

En gång bytte jag kanal. Det var Tipsextra på TV och i paus var det alltid en massa bruna hästar som sprang runt, runt som du inte ville se på.
    Den andra kanalen visade en man som stod i en studio och läste dikter. Håret var stort och vildsint, ögonen satt djupt i mörka hålor, han var mager och blek.
    "TERROR" skrek han. "TERROR, du tar min hand."
    Jag ringde till min kompis för att hon inte skulle missa detta. Hon tittade också på Tipsextra. För oss blev detta en vändpunkt. Efter det började vi läsa dikter. Vi valde de knasigaste. De som vi inte förstod. De som hade roligast ord och konstigast vändningar. Vi skrattade och skrev om dem. Läste upp dem, lärde oss utantill. När vädret var för dåligt för att spela fotboll, eller matcherna på Tipsextra var för långa (detta var på den tiden då man kunde få se engelska fotbollspelare som var leriga och spelade utan benskydd, när Kevin Keegan var kung. Min kompis höll på West Bromwich, jag höll på Liverpool. Hennes val var helt klart coolare.) läste vi dikter och skrattade åt trollkonsterna. Ingen kunde finta bort oss bättre än mannen från TV. Bruno K. Öijer.
    Något år senare besökte vi bok och bibliotek i Göteborg. Detta var i slutet av 80-talet, bokmässan var en annan sak på den tiden. I en korg hittade vi osprättade exemplar av Spelarns sten för 10:- Vi köpte tio böcker. Det var mycket dikter på en hundralapp. Vi kikade in mellan de osprättade sidorna och läste högt. När vi kom hem och kunde sprätta öppnades nya världar.

      "jag räkna mina fingrar & fick dem till elva
      nån måste sakna mig eller ligga taskigt till"

      "det tickar regn, min/ krackelerade tjej"

Jag kom att tänka på detta när jag läste Öijers Samlade dikter. Jag har försökt ta reda på vilken match det var som jag övergav till förmån för Bruno K. Öijer den där lördageftermiddagen, men jag har inte lyckats. Skivan som han spelade in heter i alla fall "Skugga kommer". När jag googlar det är det första som kommer upp en artikel om Zlatan. Tillbaka till fotboll.
    Det är frestande att börja dra paralleller mellan Bruno och Zlatan: De är båda magiker, de har båda visat mig saker jag aldrig tänkt på innan jag såg dem utföras, men jag ska inte dra det där för långt. Det finns inget samband. Det är bara något jag fantiserar fram när jag tänker på saken.