Dante

Håller på att läsa Den gudomliga komedin. Läste den för många år sedan och tyckte det var dags för en repris. Jag är fortfarande kvar i helvetet. Jag orkar läsa max en sida, sen somnar jag. Inte för att den är dålig, men jag har aldrig varit med om en bok som söver så intensivt.

En av plågorna som drabbar de själar han besöker i helvetet hade jag inte tidigare tänkt på. Det var de som plågades genom att veta allt som händer i framtiden, men som inte vet vad som händer just nu. Om det inte plaskade när jag klev i vattenpölarna på trottoaren skulle jag tro att jag redan befann mig där.

Mitt arbete består nu i att jag läser mitt manus på jakt efter fel. Jag börjar misstänka att jag begått någon svår språklig synd och nu hamnat i en helvetisk Grünbaumkrets där jag plågas med mina egna textuella tillkortakommanden.

Tre avdelningar saknar jag i Dantes helvete
1. Notoriska målsumapre och offsidespringare borde ha en egen krets. De kunde tillexempel straffas med att för evigt sitta på en bänk och se sina missar på TV.
2. Människor som aldrig får tummen ur borde straffas genom att i evighet bli lovade att få komma till himlen, men var gång beslutet ska fattas skjuts det på framtiden ytterligare två veckor.
3. Hundägare som låter sina hundar jaga mig på mitt varv runt Årstaviken och som inte fattar att de ska hålla sina kräk kopplade så att de inte hoppar upp i bröstet på mig ska straffas djupt ner. Lämpligen genom att i evighet slitas i stycken av sina egna älsklingar medan hornförsedda djävlar skriker: "Det är bara en valp. Han vill bara leka."