högt och lågt

Ibland är man så övertygad om en sak att man inte klarar av att ifrågasätta. Man tror för mycket. Och när man inser att man sett fel är det som om hela världen rubbas.

Gick just igenom mitt romanmanus med hjälp av Words stavningskontroll. Jag hade skrivit "u-ringning" på ett ställe. Den föreslog "urringning". Jag höll på att trycka på ignorera, men sedan tänkte jag att jag skulle ta bort bindestrecket och då såg jag att den föreslog två "r". Jag frågade min fru. Hon sa att det var så det skulle vara.
– Jasså, sa jag. Skriver du verringning också?
– Nej, svarade hon. En v-ringning är en urringning. Det är inte bokstaven "u" utan ordet "ur".
Jag blev chockad. Jag har i hela livet trott att det handlade om u eller v. Jag googlade skiten och insåg att jag hade fel. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Om självklara sanningar ställs på ända på detta viset. Vad kan då hända?

Från lågt till högt.
I tidningen läste jag om demonstraioner för att kristallnatten aldrig skulle upprepas. På radion lyssnade jag till varningar från europeiska politiker om att storstädernas förortsghetton är grogrund för islamsk fundamentalism och terrorism.
– Tredje generationens muslimska invandrare har inte integrerats, sa en belgare.
Tredje? tänkte jag. Hur länge ska man hålla på?

Jag undrar hur radion rapporterade om problemen i ghetton på 30-talet. Jag skulle gärna vilja lyssna på de banden. Jag undrar också vad de tyska politikerna kallade Kristallnatten. Antagligen "bostadspolitik"?
Detta är inte ett politiskt inlägg. Det var bara vad jag hörde och tänkte när jag käkade lunch.

Word föreslår "isklass" istället för "isglass" och "Maronit" istället för "masonit". Bäva månde min redaktör.