Nattens en au elle

Det är ett av sportens mest poetiska uttryck och det hörs varje morgon: nattens en au elle. I tidningarna stavas det NHL, men när de säger det på teve och radio hör man aldrig något "h".
     Nattens NHL. Orden för tankarna till trånga barer en halvtimme före stängningsdags, till fumliga fingrar och berusade läppar, till hårda och mjuka kroppsdelar som jobbar i motsatta riktningar i en rak central stöt.
     Eller till mardrömmar och vak-timmar mellan fyra och fem när din försvarslösa hjärna löper gatlopp mellan alla krav från vardagen.
     Eller till barnet som skriker av hunger eller skräck och som bara kommer till ro om du kör det i vagn över tröskeln till köket, eller trycker det mot ditt bröst och sjunger samma strofer gång efter gång efter gång ...

Men bakom Nattens NHL döljer sig inget skirt eller vackert. Nattens NHL är ett symptom på hur svenska sportmedier kapitulerat.
    Jag förstår nyhetsvärdet. Matcherna spelades under natten och det är nytt för publiken när den vaknar. Och det finns svenska stjärnor att fokusera på. Men anledningen att man visar nyhetsbilder och toppar sina nätsajter med nattens NHL är lika mycket lathet. Det skulle kunna gå att hitta andra nyheter. Sådana man tar fram på dagen och presenterar på morgonen. Det kallas journalistiskt arbete och är en suverän metod för att hitta nyheter att sända. Men eftersom man alltid har Nattens NHL att redovisa så behöver man inte göra det. Bilderna kommer så snällt, man behöver inte gå längre än tio steg från kaffeautomaten på redaktionen. Man behöver inte ens tänka, bara sända. Det är jätteskönt. Och multinationella miljardföretaget NHL gnuggar händerna. Den reklam de får kan inte köpas för pengar.
     Tittarintresse hit och läsarintresse dit. Jag undrar hur många svenskar som brinner för att se Svenskarna i Detroit och Mats Sundins Toronto. Några är säkert superintresserade. De flesta skulle inte märka något om de visade samma bilder varje dag. Det är alltid någon framför kassen som höjer klubban och en tillgjord amerikansk kommentator som skriker "And he scoooores! Nylander scooores!" Alla klipp är regisserade enligt samma dramaturgiska mall för att passa i strömlinjeformade nyhetssändningar.

När det blir för mycket näring i till exempel en sjö tar en art över. När det blir för mycket sändningstid och för många sajter tar en sport över allt utrymme. Därför tvingas vi se den här NHL-algblommningen från skolstart till midsommar medan fattigare sporter trängs undan.
     Förr i världen sa journalister: följ pengarna. Det var ett sätt att hitta de stora bovarna. Då jagade man, numera är följer man pengarna i koppel.

Nattens NHL. Det kunde varit något vackert. Eller något komiskt:
     – Vart det någon närkamp i går?
     – Fy fan, det var NHL hela natten.
     Nu är det bara förbannat tråkigt.