Gurkhjälp

Jag har en viktig fråga inför min nästa bok. Det är skillnad på räksallad och salladsräka, bostongurka och gurkboston går inte att missa på, men när det gäller majonnäsen går meningarna isär.
Vad kallar du det man tar på sin korv? Gurkmajonnäs eller majonnäsgurka?
Maila eller lämna en kommentar. Tala gärna om var i landet du bor. Tack.

Gillar förresten inte att google längre. För många sponsrade länkar.

Delta i auktioner om majonnäsgurka!

Bra priser på gurkmajonnäs här!

Här hittar du spännande singlar som gillar majonnäsgurka!

Tvinga Zlatan

Zlatan nobbar blågult. Lagerbäck duckar.

När Lars Lagerbäck säger att han inte tror på att tvinga spelare som inte vill vara med i landslaget är det ett sätt att försöka finta bort markeringen. Men han har fel. Lagerbäck ska tvinga Zlatan till nästa tävlingslandskamp. Det är hans jobb.
Lagerbäcks finter är förståeliga. Hans jobb är att ta ut Sveriges bästa fotbollslag och så länge Zlatan är kvar i Milano misslyckas Lars Lagerbäck med det jobbet. Men genom att framställa landslagsuppdraget som ett frivilligt uppdrag, något en spelare kan välja eller inte, lägger Lagerbäck ansvaret för sitt misslyckande på Zlatan.
    Möjligen lever både Zlatan med en världsbild där Svenska landslaget är som en FA-timme. Som att gå till mörkrummet och leka på fredag eftermiddag, eller att sjunga i skolkören. Men Lagerbäck vet att landslaget inte är ett fritt valt arbete.
    Han vet att Landslaget är en plikt och ett obligatoriskt uppdrag. Att han misslyckats med att förmedla det, att han inte förmått att implementera den kunskapen i lagets bäste spelare är ingenting annat än uselt.
    Lagerbäck säger att han inte tror att det är något personligt bakom avhoppet. Det är också idiotiskt. Med risk för att jag talar i saker jag inte har förstahands uppgifter om: vad skulle det annars vara? Lagerbäck tar ut laget. Zlatan säger nej. Vem tror förbundskaptenen att Zlatan säger nej till? Publiken? Media? SvFF? Landslagets gula strumpor? Eller är det frugan som säger nej?
    Nej. Det är nog så personligt som det kan vara.
    Är det någon som tror att Zlatan skulle behandla Mancini på motsvarande sätt? Eller sin förre tränare i Juve? Nej, jag tror inte det. Inte för att livet var prima där alla gånger, men på det här viset? Nej.
    Visst är det idiotiskt, korkat, barnsligt, tråkigt, omoget och allt annat som folk kommer att skriva imorgon av Zlatan att säga nej, men det är verkligen inte oväntat och Lagerbäck borde ha sett bollen komma och förberett sig.
    Nu har bollen landat och Lagerbäck var inte redo. Istället för att säga som det är:"jag har misslyckats med att samla det bästa laget." riktar han fokus mot Zlatan. Därför vill jag rikta det tillbaka på honom.
    Enligt reglerna är en spelare skyldig att ställa upp i landslaget. De reglerna bör Lagerbäck se till att spelarna respekterar och värderar. Men om han inte själv gör det?
    "Tvinga" är en värdeladdad terminologi som Lagerbäck använder för att skyla över sitt nederlag. Men reglerna tillåter att man "tvingar spelare". Om Lagerbäck inte tror på det så undrar jag vad han tror på. Jag tror i alla fall inte på den metod han använt hittills.

Internet star

Forbes uppmärksammar Lonelygirl 15. Var slav under henne (nej inte på det viset) i somras. Undrar hur hon mår.

Paul Auster

En bra egokick är att klicka på adlibris-länken och se vad andra som köpt min bok har köpt för böcker. Nu såg jag att någon köpt Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster. Det gör mig väldigt nyfiken. Jag gillar Paul Auster. Försökte läsa om The Book Of Illusions nyligen men bröt ihop efter några sidor för att den var så bra och för att det dog barn i början. Blev tvungen att kasta den ifrån mig för att inte sugas in.

Att man köpt Så funkar fotboll och Svennis krig är inte lika upphetsande även om jag oxå har Olas bok.

Sånt här skriver jag inte ofta, men detta är en bra dag. Solen skiner och mitt BMI sjunker. Stora planer tar form.

en ska bort

Bra match av Henke igår. Har kollat lite på olika Henk-fanzine på nätet och nedlåter mig åt lite mild mediakritik. Serverar tre citat. Ett av dem är påhittat. Gissa vilket.

1 Premier Leagues hetaste fotbollsspelare heter Henrik Larsson, självklart ska SPORT-Expressen då ha en Henrik Larsson-korrespondent, säger sportchefen Magnus Alselind.

X Mats Olsson:"Henrik Larsson var offside när passningen slogs. Det var inte med mycket, men hans huvud var offside och enligt reglerna räknas huvudet.
Även Henkes.
    Hade det godkänts skulle väl ingen klagat, men att linjemannen vinkar är inte mycket att säga om.
    Sån är fotbollen.
    Och Markeringen var så dålig att Henke hade hunnit till bankomaten och ändå varit först på bollen."

2 Peter Wennman:"En av dessa figurer med kritvita ben och tunt hår och en flagga i handen lyckades på nytt göra sig själv märkvärdig med ett domslut som fick folk att börja bläddra i matchprogrammet:
– Den där jäveln på linjen, vad heter han?"

Rätt svar: X

Mina vänner

Daniel är nästan för cool för skolan. På riktigt. Han är grym.
Magnus är uppe i smöret. Kul för honom! Den stackarn håller på Hammarby.
Bump är inte min vän, men jag skulle vilja vara hennes. Hon åker upp.

Mitt eget MySpace

Jag har inget MySpace än. Jag skäms över detta. Antagligen är jag den siste. Jag har bara en sketen blogg. Än så länge.

Ny serie börjar nu. Just nu bör du ... Olika områden. Först ut är Internet.

Just nu (på nätet) bör du ...
bli stor via Myspace, synas på YouTube, vinna googlefajter, ligga högt på träffsidor, länka till Helle Klein, vara en föregångare, skriva oftare, ha en tydlig åsikt, bli krönikör i en gratistidning, snart släppa nästa bok med anekdoter om dina barn och tänkvärda saker om föräldraskap.

För att ändå vara lite web 2.0 har jag lagt upp en länksamling och kallat den "Mina vänner". Den ser ömklig ut. Jag har inte lagt upp massa tuffa länkar. Det är inte ens mina vänner, det är bara några av de som ibland läser min sida. Jag har inte råd att vara kräsen.

Vill du vara med på min länklista? Skriv en kommentar eller skicka mail. Den är för ynklig nu!

Gammal är äldst

Vad är det som säger att Lennart Johansson är bäst i Europa på att leda Uefa? Borde det inte finnas någon som är bättre lämpad på hela denna folkrika kontinent? Samtidigt som det är skönt att det finns någon plats i samhället där äldre människor respekteras, är det ett tecken på den konservatism och politisering som präglar fotbollen. Efter Islam och Katolska kyrkan måste Fotbollen ligga i topp på listan över gubbstyrda konservativa rörelser.

Gamla fotbollsgubbar är Sveriges grej just nu. Larsson och Johansson.

Vi reste jorden runt och lät 10 miljoner människor lyssna på en låt. Sen bad vi dem ringa ett samtal. En miljon saknade täckning. En miljon tog telefonen och stack. En miljon ringde och köpte en iPhone för den är mycket snyggare än den telefonen vi hade med oss. Fyra stycken reagerade med ilska. Två höjde rösten. En tog en macka.

Sökes:

kreativ person som kan bygga snygga websidor för ett utmanande och förbannat inspirerande jobb. Mejla mej på adressen intill.

Från röran på mitt frukostbord

Sam, 6 år: "Pappa titta på ditt hår. Du ser ut som en sån där fisk som vi såg som är jättefarlig..."
Jag: "En drakfisk?"
Sam: "Just det."
Jag: "Vad liknar du då? En Muräna?"
Sam: "Ko-koo"

Det är tydligen på den nivån vi rör oss nu. Ska man sno en bil och försvinna österut för gott, eller ska man ringa sin frisör? Godmorgon.

telefonterror

Har skrivit 20 nya inledningsmeningar till romanen. Orkar inte välja. Har sorterat dem i bokstavsordning med Words utmärkta funktion. Hjälpte inte. Bloggar istället.

Har lagt märke till en ny form av dåligt uppförande i telefon. I förra veckan ringde jag en kompis. Efter hej och sånt sades följande:
– Ringer jag och stör dig?
– Naä, alltså jag sitter och tittar på en film.
(Hon har givetvis inte ringt tillbaka, men det är knappast nåt att skriva om. Herregud, i så fall skulle internet vara fullt av besvikna bloggbrudar som rasar över att killar inte ringer tillbaka. Och så är det väl inte?)
En annan dag hände samma sak:
– Jag skottar snö på gården.
Genom alla tider har det funnits ett giltigt skäl att inte prata och det är "Vi sitter och äter". Ringer man mitt i maten vet man att man måste lägga på och återkomma. Likaså jobb. "Hinner inte prata. Jobbar." Helt OK. Sen börjar det flyta. Hur är det med en film? Är det okej eller inte? Och snöskottning? Var går gränsen? Ska jag prata eller inte?

Är det meningen att jag ska göra en prioritering av läget? Tillåt mig i så fall att ställa några frågor: Är det en DVD eller en film på TV? Kan du trycka på paus? Är det andra där eller är du själv? Är det en hyrfilm eller en du har hemma? Hur många gånger har du sett den?
– Jaha, kollar du nedtankade piratkopior av Vänner med dåligt ljud, förlåt att jag ringde.
– Jasså, det är en deprimerande Iransk film om människans utsatthet, kvinnans roll och hur kärlek kan växa i skuggan av ett yttre och inre mörker som aldrig visas igen, såg du Zlatan i helgen?

Hur mycket snö är det? Hur långt har du kommit? Är det blötsnö eller inte?
Jag vill inte göra prioriteringen. Inte när det gäller privata saker.

Jag kan inte låta bli att undra om det inte bara är en dålig ursäkt för att slippa. Beroende på vem som ringer kanske prioriteringen är en annan. Det skrämmer mig att veta att jag när som helst kan få reda på i vilken ordning jag prioriteras. När jag ringer SJ vill jag veta min plats i kön. Inte när jag ringer kompisar. Antingen kan du prata eller så kan du inte prata. Du bestämmer. Motivera inte tack. Jag vill inte veta.

Vad får jag höra nästa gång?
– Naeä, jag väntar på ett samtal från en mobiltelefonförsäljare, eller kanske nån som säljer kalsonger.
– Naeä, jag sitter och kollar gnuer på UR, kan jag ringa dig nästa vecka?
– Naeä, jag suger på en tepåse och läser Journalisten, kan jag ringa dig om tio år?
Det känns som en tidsfråga.

halvtid

Hittade det hittils enda nummer som kom ut av halvtid på mitt skrivbord igår. Ett fotbollsfanzine som lanserades två veckor före VM och drog stenhårt på ett dokument om Wimbledon på hela framsidan och en artikel om Grimsås. Ungefär lika kommersiellt som att sälja jultomtar på midsommar. Men det är en ambitiös tidning vilket inte minst bevisas av att jag medverkar med en artikel (se länk till höger).

Verksamheten bedrivs nu på internet. Intresserade kan kolla här.

stalker

När man börjar stalka sina egna läsare. Är det då man vet att man nått botten som författare?

Kanoniseringen har börjat

Hittade den här texten i min dator. Skrev den veckan efter fotbolls-VM i ett annat syfte. När Fifa nu ger ut en sammanställning om VM som inte nämner Zidanes skalle på Materazzi, men väl hans nick som Buffon räddade känns den aktuell.

"Zinedine Zidane satte pannan i bröstet på sin motståndare och skallade sig själv ut ur VM-finalen. Materazzi reste sig snabbt. För många av oss andra tog det längre tid.
     Det var upplagt för hjältesaga. Den gamle skulle göra sin sista match. Han skulle sluta på topp, dra sig tillbaka med ännu ett VM-guld och i evighet kallas för vacker och elegant. Om 30 år skulle han göra reklam för impotensmedel och lotta hemmanationer i VM till lätta grupper.
     Så grep verkligheten in och skrev om manuset. Han var fem minuter från evig ära, och han brände det. Hjälten blev en skurk. Hela veckan har världen försökt förstå vad som hände. För det måste väl ha varit Materazzis fel. Han är ju dramats skurk. Det var ju så vi hade sagt. Eller?
     Myten finns i oss. Den finns i min son som är 5 år och frågar vad som hände på TVn. Den lever kvar i mig som är 36. Jag vill också att världen ska passa min bild av den. Onda och goda. Hjältar och skurkar. Det är psykologi på ett barns nivå.
     Förlåt. Jag ska inte skriva en B-uppsats om myt och verklighet, men det är bra att komma ihåg vilka krumelurer som styr dina tankar. En journalist och sportkrönikör umgås dagligen med dem ... "

Kanoniseringen av Zidane har bara börjat. Den insmickrande TV-dokumentären för någon vecka sedan var ett led. Om fotbollen behöver ett helgon tänker de tydligen inte låta verkligheten hindra dem.

Och när vi ändå är inne på personer som nu ska göras gudomliga, var det inte konstigt att Henke inte tryckte till någon motspelare med "ett löst slag av en öppen eller halvt knuten hand" i sin debut? Sådant händer ju i varje match på den nivån? Var det inte så dom sa?

Han är kung

Vissa får en andra karriär. De är först talanger, sedan står det still ett tag och så kommer de tillbaka och utför sitt allra bästa arbete i karriären. Idag hyllar jag en sådan man.

Med en ovanlig och långhårig frisyr och en lysande talang tog han världen med storm i 20-årsåldern, sen räknades han ut under flera år innan han kom tillbaka och dominerade, och 35 år gammal stod han på topp igen.

Elvis Aaron Presley föddes 8:e januari i Tupelo Mississippi. Grattis på födelsedagen! Han skulle blivit 72 idag om han inte hade valt att spela med djävulen.

Jag spelar Patch It Up, I´ve Lost You och liveversion av Suspicious Minds och i eftermiddag ska jag dricka en öl till hans ära. Eller ta en Cheesburgare. Jag tänker dock inte låta honom vila i frid. Hans ande svävar över sidorna i min nästa bok.

Hi hi to hell

Hittade en blogg (som jag inte länkar till eftersom jag inte kommer ihåg adressen) men den handlade om sex och var skriven av en kille. Men det som var problemet var att han skrev "hi hi" efter flera meningar. "Titta vilka söta dildosar. Hi hi!"
     Alltså. Jag är för Du-reformen, jag är mot Ni-andet och jag är så språkligt liberal att Fredrik Lindström framstår som Katarina Grünbaum i jämförelse. Jag är för sexuell frihet och jag är för jämställdhet. Jag försöker göra mitt för den politiska korrektheten: mitt barn, tillexempel heter Sam, vilket är både tjej och killnamn, han har långt hår och när vi är på NK så kallas han "flickan" av främmande personer. Jag fnyser åt dessa fördomsfulla typer och älskar att han var lucia i luciatåget med krona och rött band. Var gärna queer, utmana gärna och förändra våra roller, blanda stora och små bokstäver, skriv på vilken dialekt eller slang ni vill, jag är med er hela vägen och vinkar med flagga. Men alla har en gräns och när jag läste den där bloggen hittade jag min.
     Så här ska det vara: Kvinnor får skriva "hi hi". Killar får skriva "ha ha" eller "he he" men inte "hi hi". De får inte heller skriva "ti hi". Observera: de får gärna säga det, de får bara inte skriva det.

100 skäl att inte bjuda mig ... #9

Jag är självömkande typ.
Om jag måste nämna en förmåga som jag är riktigt bra på så är det förmågan att tycka synd om mig själv på ett sätt så att andra blir medvetna om det. Jag har utvecklat detta till en konst.

Att uttrycka missnöje om sin egen person och sitt liv är inte så lätt som du kanske tror. Du kan inte bara gå rakt in i ett samtal och börja klaga, då kommer folk att gå eller försöka byta ämne. Du kan inte heller vräka ur dig din självömkan utan vidare, det är att slösa ditt krut.

Olles crash course i självömkan.
För att få mesta möjliga effekt måste du ha en dramaturgi. Du måste utveckla detaljer, måla upp tänkbara katastrofscenarier som vore de redan faktum och ta ut sorgen i förskott. Framförallt får du aldrig, aldrig sluta tro på dig själv: det är dig som det är mest synd om! I de flesta fall är det enkelt, det är inte ens en fråga, men inte sällan kommer det människor vars släktingar råkar ut för tragedier eller som drabbas av sjukdom. Detta får inte stoppa din långa utläggning om varför det där telefonsamtalet från en av dina chefer eller liknande var så ansträngande att du blev tvungen att äta en allt för stor lunch och sedan bli på dåligt humör hela eftermiddagen tills du tröstköpte något på internet som du ångrade eftersom du hittade samma vara mycket billigare på en annan sajt och sen kunde du inte jobba på hela dagen! Fan!

Det viktigaste med självömkans dramaturgi är att slutpoängen inte får vara för bra. Om du har stora problem tycker folk synd om dig på riktigt. Då försöker de visa att de bryr sig ett tag, men om du fortsätter blir du konstig och svår. Riktiga människor med riktiga problem orkar ingen med. Vi blir rädda för sådana. Folk har nog med sig själva. Gå till en terapeut! Käka piller! Don´t fall apart on me tonight. Jag har nog med svårigheter sedan de flyttade sändningstiden för Vita Huset! Nej, en riktig slutpoäng ska visa att du tycker synd om dig själv, utan att du blir konstig.

Genom att på detta sätt förstora upp alla dina triviala problem och servera dem som små historier där du är huvudperson och berättare och där den underliggande storyn alltid är att Du är värd något bättre och att Världen är emot dig, kan du ägna dig åt självömkan i flera år utan att folk blir rädda för dig. Visserligen tycker de att du är en sorglig typ, men du är inte konstig, och därför tror de att du kanske en dag kan ha något kul att säga. Och tror de inte det så kan du få vara med i gänget i alla fall eftersom rätt många med åren blir konstiga eller skaffar konstiga sambos, och det behövs alltid folk som är med och fyller startelvan.

5 steg till självömkan
1. använd dramaturgi
2. fokusera på detaljer
3. förstora triviala problem
4. tro på dig själv
5. peka på världens orättvisa

Självömkan är en mycket oattraktiv egenskap. Sa jag det?

Många tror att självömkan av detta slag är ett sätt att väcka folks intresse och använder det följdaktligen som en väg till social framgång. Vi surar över våra liv för att andra ska komma och dra upp oss. Det är vi som är de riktigt sorgliga typerna.

För ett tag sedan märkte jag hur jag slrev i ett mejl till en läsare och gnällde över att jag var sjuk.
– Bli frisk då, svarade läsaren.
– Just det, tänkte jag. Det är smartare att bli frisk, än att gnälla inför folk som faktiskt gillar mig.
Sedan gick jag till bloggen och fortsatte min självömkan på den. Detta var nummer 9, tror jag. Eller 10. Inte ens det kan jag klara av att hålla reda på.

PS. Snyggt mål Henke! DS.